Kategori: Uncategorized

Fredagen den 20 September 10.00 försvarar Martin Ratcovich sin doktorsavhandling International Law and the Rescue of Refugees at Sea (ISBN 978-91-7797-755-1). Disputationen äger rum i Geovetenskapens hus, Stockholm University (Svante Arrhenius väg 12). Enligt International Convention of Safety of Life at Sea (SOLAS) och International Convention on Maritime Search and Rescue ska nödställda till sjöss föras till ”säker plats” (place of safety). I avhandlingen undersöker författaren innebörden av begreppet ”säker plats” mot bakgrund av att en stor andel av de som idag räddas till sjöss är flyktingar eller migranter.

Vid seminariet kommer en rad rättsliga aspekter på farleder att diskuteras. Det finns flera intressanta spörsmål att beröra.

Med farleder avser Sjöfartsverket utprickade eller i sjökort angivna leder för trafik med stora eller små fartyg, i inlandsvatten, inom­skärs eller nära kust. Verket uppdelar sedan farlederna i fyra klasser, handelsfart till allmän hamn, övrig handelsfart, mindre sjöfart och fritidsfart dygnet runt, och motsvarande endast dagtid. Utöver dessa finns naturligtvis andra utnyttjade leder, hävdvunna eller naturliga som nyttjas av lokalbefolkning eller andra. Sådana betecknar Sjöfartsverket som ”sjövägar”, men i dagligt tal kan den all­männa beteckningen ”leder” användas.

En särskild typ av farled är allmän farled, från år 1981 definierad som en farled som är förtecknad i sjöfartsverkets register över sådana leder. Det kan verka som en tveksam metod, då det kan förekomma missvisande angivelser i registret.

Beslut om inrättande liksom avlysning av allmän farled fattas av Sjöfartsverket med överklaganderätt till Regeringen. I beslutet an­ges farledshållaren. I regel är Sjöfartsverket farledshållare, men särskilt i in­landsvatten kan företag eller båtorganisationer anges som farledshållare.

Allmän farled var förr en väl säkrad institution som man med svårighet kunde få avlyst av Kungligt Majestät, men numera är nedgradering ganska vanligt, och en preferens för vägtrafik har lett till stäng­ning eller begränsning av vissa väletablerade leder, som Strömsholms kanal och till och med Göta Älv till förmån för överbryggande landtrafik.

Den närmare innebörden av farledsrätten påverkas av om den går genom allmänt vatten,som är havet och fyra stora sjöar och tänks tillhöra oss alla, och enskilt vatten, närmast inlands-och skärgårdsvatten, som tillhör närmast liggande fastighet.

För att driva en farled krävs rådighet över området, som alltså tillhör fastigheterna i enskilt vatten. Om en farled förklaras allmän överförs rådighet från fastighetsägarna till farledshållaren, som därmed kan installera erforderliga säkerhetsanordningar och om­besörja djuphållning. Flytande sjömärken anser sig Sjöfartsverket dock ha stöd för att utsätta även i vanliga farleder. Verket har dessutom en skyldighet att utmärka och avlägsna hindrande vrak både i allmän farled och numera även på andra vatten.

Sjömätning är i kust- och havsområden ett monopol för främst Sjöfartsverket, men åligger i inlandsvatten farledshållare allmänt och kan även i övrigt delegeras till en del andra. Ansvar för sjö­mätning liksom utprickning är inte begränsat till farleder men tillämpas i praxis med särskild skärpa i sådana områden.

Färdselrätt gäller i allmänt vatten generellt som följd av vatt­nets karaktär men följer i enskilt vatten av allemansrätten, med de begränsningar den kan medföra. Dessutom kan enskilt vatten­område tillhöra försvarsmakten, som kan utfärda tillträdesförbud för känsliga områden.

En formellt gällande men knappast tillämpad regel gäller färd med vattenskoter, som är lagligen tillåten endast i allmän farled. Här verkar det dock som om lagstiftaren har sammanblandat all­män farled med allmänt vatten, eftersom det uttalats att regeln tillåter skoteråkning ”längs kusterna och i de fyra stora sjöarna”. Trafikregler speciellt för lederna utfärdas av behörig länsstyr­else efter samråd med Sjöfartsverket och Transportstyrelsen. Ef­tersom vågbildning kan föranleda betydande erosion vid farleder har både farledshållaren och strandägare intresse av sådana be­stämmelser, men det intresset får tillgodoses av att havs- och vattenmyndigheten ska höras där sådant är aktuellt.

Diskussionen leds av professor em. Hugo Tiberg. Han arbetar för närvarande med en ny upplaga av boken Båtjuridik.

Seminariet arrangeras den 4 juni kl. 18–20.

Lokal: Stockholms universitet, Södra huset, sal F3154.

Efter seminariet arrangeras ett postseminarium till självkostnadspris (200 kr exkl. moms). Anmälan om deltagande i postseminariet görs per e-post till forskningsamanuensen Moa Allard senast tisdag 28 maj kl. 12.00. Anmälan är bindande.

Välkommen

De officiella förarbetena till 1956 års CMR-konvention är svåråtkomliga. Axel Ax:son Johnsons institut för sjörätt och transporträtt har emellertid som ett led i ett forskningsprojekt lyckats spåra de flesta förhandlingsdokumenten i Riksarkivet. Dokumenten finns nu publicerade på institutets engelskspråkiga hemsida under fliken CMR Documents. De är ordnade efter de officiella dokumentkoderna. I förekommande fall har såväl de engelska som de franska versionerna publicerats.

Det 28 mars 2019 arrangerar Sjörättsinstitutet ett kvällsseminarium på temat Omsorgsplikt i avtal om shipmanagement. Juris doktorn Jeanette Andersson presenterar här sin avhandling ”Omsorgsplikt och god sed i avtal om shipmanagement” som hon lade fram i oktober 2018. I ett avtal om shipmanagement överlåter en fartygsägare till en shipmanager att för fartygsägarens räkning och i fartygsägarens namn ombesörja en eller flera olika driftsfunktioner, såsom t.ex. bemanning, teknisk management eller kommersiell management.  För uppdraget ersätts shipmanagern med en managementavgift. Shipmanagerns prestation enligt avtalet genomsyras av omsorgsplikt och detta återspeglas också i det flitigt använda standardavtalet SHIPMAN 2009 i vilket omsorgsplikten utgör den centrala utgångspunkten för shipmanagerns avtalsrättsliga ansvar. Men vad innebär egentligen omsorgsplikten mer konkret, hur kan den förklaras, och hur långt sträcker den sig? 

Utöver dessa frågor, som står i fokus för seminariet, behandlas följande aspekter i korthet: Hur skiljer sig shipmanagerns omsorgsplikt från kravet på att iaktta god shipmanagementsed? Vilka krav på omsorgsplikt och god shipmanagementsed kan ställas på shipmanagern avseende särskilda arbetsprocesser inom shipmanagementverksamhet, såsom budget-, driftsrapport- samt säkerhetslednings- och kvalitetssäkringsporcesser?

Jeanette Andersson är verksam som lärare och forskare vid Örebro universitet och Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Seminariet arrangeras den 28 mars kl. 18–20.

Lokal: Stockholms universitet, Södra huset, sal F3154.

Efter seminariet arrangeras ett postseminarium till självkostnadspris (200 kr exkl. moms). Anmälan om deltagande i postseminariet görs per e-post till forskningsamanuensen Moa Allard senast måndag 25 mars kl. 12.00. Anmälan är bindande.

Välkommen