När påbörjas respektive avslutas ett flygbolags skadeansvar gentemot en passagerare?

Den 28 september kl. 18–20 arrangerar Sjörättsinstitutet ett kvällsseminarium på temat: När påbörjas respektive avslutas ett flygbolags skadeansvar gentemot en passagerare.

Ett flygbolag ansvarar för skador som uppstår under flygningen samt vid ombordstigning respektive avstigning. Men när anses en passagerare ha ”stigit ombord” samt ”stigit av”? Den engelska lydelsen av Montrealkonventionen stadgar dessutom att ansvaret gäller under själva ombord-respektive avstigningsprocessen vilket kan tyda på att ansvaret – enligt den engelska lydelsen – kan anses börja tidigare än vad som kan läsas av den svenska lydelsen. Men när påbörjas egentligen en ”ombordstigningsprocess” och när har ”avstigningsprocessen” avslutats?

Tommy Pilarp, transporträttsjurist med mångårig erfarenhet från flygvärlden, bland annat som bolagsjurist på SAS Cargo och ordförande för IATAs Cargo Legal Working Group, försöker reda ut rättsläget och vad olika lydelser och tillämpningar kan leda till i den praktiska världen samt vilka skadeansvarssituationer som kan uppstå. Vi kanske inte kommer att slå fast exakt vad som gäller utan snarare upptäcka vilka gråzoner som finns mellan en strikt tolkning av Montrealkonventionen och vilka situationer som dagligen uppstår på en flygplats. Ett par intressanta rättsfall, främst från USA, kommer också att gås igenom. Vår förhoppning är att detta seminarium kommer att leda till en intressant diskussion om denna fråga som kanske först verkar rent teoretisk, men som det kommer att visa sig har betydligt mer praktiska infallsvinklar.

Plats: Sal F3154, Södra huset, Stockholms universitet. Tid: 28 september 2017 kl. 18-20.

Som vanligt arrangeras ett postseminarium till självkostnadspriset 200 kr (exkl. moms) efter seminariet. Anmälan till seminariet sker till forskningsamanuensen Moa Allard (moa.allard(at)juridicum.su.se) senast torsdagen den 21 september kl. 12.00. Moa har tagit över Carolines tjänst som forskningsamanuens från och med den 1 september 2017. Var god ange om du önskar delta i postseminariet. Anmälan till postseminariet är bindande.

Varmt välkommen!

Rättspraxis från EU-domstolen rörande flygpassagerares rättigheter

Under det senaste året har EU domstolen meddelat flera förhandsavgöranden rörande förordningen EG nr 261/2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar.

I målet C-321/11 samt i målet C-22/11 förklarade domstolen att ”nekad ombordstigning” är ersättningsgrundande inte enbart i situationer där ombordstigning nekas på grund av överbokning utan även då nekandet har sin grund i exempelvis driftsmässiga orsaker. I målet C-321/11 hade två personer bokat en resa med flygbolaget Iberia från La Coruña i Spanien till Santo Domingo i Dominikanska Republiken via Madrid. Då flygningen från La Coruña till Madrid blev försenad annullerade Iberia boardingkorten för den andra flygningen. Passagerarna befann sig dock vid utgången till anslutningsplanet när det sista utropet för passagerarna gjordes, men hindrades ändå från att stiga ombord på planet med motiveringen att deras boardingkort hade annullerats. I målet C-22/11 tvingades flygbolaget Finnair lägga om sina flygningar mellan Barcelona och Helsingfors på grund av strejk i Spanien. Det utlöste en kedjereaktion i så måtto att passagerare på senare flygningar fick vänta på extrainsatta flygplan. Passagerarna anlände till Helsingfors med en dags försening. Det ansågs inte utgöra en sådan ”extraordinär omständighet” som enligt förordningen befriar lufttrafikföretaget från ansvar.

I målet C-12/11 förklarade EU-domstolen att askmolnet i samband med den isländska vulkanen Eyjafjallajökulls utbrott måste anses utgöra en extraordinär omständighet, vilken satte de gängse ersättningsreglerna i förordningen EG nr 261/2004 ur spel. Däremot ska ett flygbolag som ställer in en flygning alltid erbjuda assistans, såsom hotellrum, även om åtgärden är nödvändig under en längre tid. D. M. hade bokat en resa hos flygbolaget Ryanair från Portugal till Irland den 17 april 2010, men blev strandsatt i Faro till den 24 april på grund av askmolnet. Ryanair erbjöd henne dock inget hotellrum utan menade att vulkanutbrottet utgjorde en ”utomordentligt extraordinär omständighet” som även skulle befria bolaget från ansvaret att lämna assistans. EU domstolen avvisade dock denna tolkning och framhöll att begreppet ”extraordinär omständighet” i förordningen avser just sådana omständigheter som ligger helt utanför flygbolagets kontroll. Om flygbolaget åsidosätter skyldigheten att lämna assistans är emellertid passageraren endast berättigad till ersättning för utlägg som visat sig vara nödvändiga, lämpliga och rimliga för att täcka bristen. Det ankommer på den nationella domstolen att göra den bedömningen. Dessa bestämmelser ska inte prövas mot bakgrund av principen om en rättvis sammanvägning av alla intressen i Montrealkonventionen. Domstolen framhöll även att förhållandena för transportföretag som är verksamma i olika branscher inte är jämförbara, vilket kan rättfärdiga skillnader i regleringen av transporter med t.ex. flyg, tåg och fartyg.

I de förenade målen C-581/10 och C-629/10, Nelson, har EU-domstolen förtydligat att kompensation ska utgå enligt förordningen EG nr 261/2004 om passageraren når destinationen först tre timmar eller mer efter utsatt ankomsttid. Familjen Nelson hade bokat en tur och returresa från Frankfurt am Main till Lagos med flygbolaget Lufthansa. Flyget tillbaka till Tyskland blev dock försenat så familjen inkvarterades på ett hotell och återvände till flygplatsen följande dag. Flyget avgick kl. 01.00 natten därpå. Det fanns inga omständigheter i målet som kunde påverka giltigheten av ersättningsreglerna i förordningen.

Dr Claes Granmar, Stockholms universitet