Ett svenskt tonnageskattesystem?

Relativt nyligen lades betänkandet Ett svenskt tonnageskattesystem (SOU 2015:4) fram. Avsikten med förslaget är att stödja den svenska rederinäringen genom en form av schablonbeskattning beräknad på tonnaget i stället för den sedvanliga vinstbeskattningen. Den Europeiska unionen har uttryckligen tillåtit den här formen av sjöfartsstöd. Tonnageskatten är dock inte helt oproblematisk ur skatterättslig synvinkel.  En grundläggande tanke med skattesystemet bör vara att olika former av särregleringar undviks. I stället bör skattesystemet vara så enhetligt som möjligt. Företag bör med andra ord normalt sett beskattas på samma sätt oavsett vilken bransch dessa verkar inom. I annat fall uppstår risken för gränsdragningssvårigheter avseende företagens olika verksamheter samt en snedvridning av konkurrensen Det bör med andra ord föreligga starka skäl för att särregler ska införas för vissa branscher.

Vad som talar för ett införande av ett tonnageskattesystem är att sjöfartsnäringen utgör en extremt konkurrensutsatt näring och att flera andra länder inom den Europeiska Unionen redan har infört tonnageskattesystem i syfte att ge de inhemska rederierna möjlighet att klara konkurrensen. Ett tonnageskattesystem skulle med andra ord bidra till att ge de svenska redarna likvärdiga konkurrensförutsättningar. I betänkandet framhålls också att det finns ett behov av att upprätthålla en handelsflotta under svensk flagg för att Sverige ska kunna påverka internationellt i frågor som rör sjöfart och miljö. En handelsflotta under svensk flagg anses också nödvändig av utredningen för att behålla sjöfartskompetens inom landet. Med en ökande politisk oro i Europa torde även beredskapsskäl kunna tala för att Sverige bör ha tillgång till visst tonnage under inhemsk flagg. Huruvida dessa skäl är tillräckligt starka för att ligga till grund för ett införande av ett svenskt tonnageskattesystem utgör emellertid en politisk snarare än en juridisk fråga.

Rent juridiskt finns det emellertid flera problem som gör sig gällande vid ett införande av ett tonnageskattesystem. Ett problem är att avgränsa den verksamhet som ska vara föremål för tonnagebeskattning i förhållande till annan verksamhet. Utredningen har här bland annat föreslagit att endast fartyg som används i internationell fart eller inrikes fart i ett annat land ska vara kvalificerade för tonnagebeskattning. Det innebär emellertid att fartyg som seglar i inrikes trafik i Sverige, men som är utsatta för konkurrens bland annat från fartyg från andra EU-länder inte kommer att kunna dra nytta av tonnageskattesystemet trots att dessa kan vara i behov av detta.

På samma sätt framstår det som problematiskt att avgränsa den tonnagebeskattade verksamheten från annan verksamhet som ska vara föremål för allmän företagsbeskattning. Bestämmelserna om vad som ska anses utgöra kvalificerad verksamhet framstår som komplicerade. Vidare synes den verksamhet som kan komma omfattas av tonnagebeskattning endast vara sjötransporter av gods och passagerare samt befraktning. Det finns emellertid flera rederier som bedriver annan typ av verksamhet till sjöss och som idag erhåller sjöfartsstöd. Det gäller rederier som bedriver exempelvis sjömätning och kabelläggning. Dessa torde inte kunna komma i fråga för tonnagebeskattning trots att de uppenbarligen har ansetts vara i behov av stöd för att kunna konkurrera under svensk flagg.

Det faktum att de fartyg och den verksamhet som kan kvalificera för tonnagebeskattning framstår som snäv riskerar att snedvrida konkurrensen mellan rederier med olika verksamhet, det gäller särskilt som tonnageskatten föreslås delvis finansieras genom en nedskärning av bemanningsstödet. De rederier som inte kvalificerar sig för tonnagebeskattning kan därmed i praktiken få ett sämre konkurrensläge genom att bemanningsstödet minskas i syfte att finansiera tonnageskatten.

Vidare måste den som inträder i tonnageskattesystemet göra detta för tio år framåt i tiden. Med tanke på att tonnageskatten är avsedd att utgöra en schablonbeskattning vilken ska betalas även om verksamheten går med förlust framstår detta som betänkligt. Visserligen skapar systemet en förutsägbarhet, men samtidigt torde det vara svårt att förutse sjöfartskonjunkturen tio år framåt i tiden.

Det huvudsakliga företagsekonomiska skälet för införandet av ett tonnageskattesystem synes vara att ge redarna bättre möjligheter att periodisera intäkterna från försäljningar av fartyg. När ett fartygs säljs kan detta generera en större realisationsvinst samtidigt som konjunkturen är sådan att det inte framstår som lämpligt att köpa ett nytt fartyg under samma år. En sådan effekt torde dock kunna åstadkommas inom ramen för den existerande företagsbeskattningen, exempelvis genom att skapa särskilda fartygsfonder i vilka medlen skattefritt kan fonderas under längre perioder för att sedan i ett lämpligt konjunkturläge återinvesteras i fartyg. Därmed kan den grundläggande principen inom företagsbeskattningen att skatt endast ska betalas på vinst behållas.

Det sagda betyder inte att statsmakterna bör avstå från att införa ett tonnageskattesystem, men det går samtidigt inte att bortse från att förslaget ger upphov till en rad gränsdragningsproblem i förhållande till den allmänna företagsbeskattningen samt att det riskerar att missgynna de rederier som idag erhåller bemanningsstöd men som inte kommer att kunna kvalificera sig för tonnagebeskattning.

Docent Johan Schelin, Stockholms universitet